Ångest!

Igår var det exakt 1 år sedan David bröt armen, jag kom o tänka på det igår igen o fick ångest igen över att vi inte förstod att det var så allvarligt o hur ont han måste haft under de 4 dagarna. Jag kan än idag höra hur han skrek "min arm, min arm" och tog sig för armen. Ändå tog det 4 dagar innan vi sökte läkarvård, då vi tyckte att han använde armen som man ska. Jag tröstar mig dock med att jag efter 3 dagar ringde sjukhuset och rådfrågade dom, o dom tyckte att vi skulle avvakta. Det bästa är dock att det inte behövdes någon operation o att han inte har några men av det idag. Fast skulle det hända igen skulle jag nog söka läkarvård direkt denna gång. Om inte för att slippa den mammaångest jag har haft o har ibland.